http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/319081.
Bildens tupp av porslin i grått, svart och vitt med tuppkam i rött och grön markplatta ingår i en samling som kallas ”Brandels Påsklåda”. I lådan ingår olika påskdekorationer från 50-talet. Tuppens ålder är dock osäker enligt museets dokumentation. Egentligen saknar detta betydelse då min ambition var att hitta en frodig porslinshöna med stor äggkarott med lock. Men si, en sådan finns inte i samlingarna. I mina personliga samlingar tror jag dock att det finns en sådan porslinshöna. Den minner om påsktraditioner i familjen under åttio- och nittiotal med kokning, målning av äggen, placering under hönans lock, avtäckning och slutligen mumsig uppätning. Särskilt goda var de bruna, stora ägg som kom från några hönor som ingick i min mors dåtida tynande naturahushållning.
När jag växte upp erbjöd påsken verkligen blandad kompott. Långfredagen var hemsk. Det var en dag då den högkyrkliga miljön påbjöd stillhet och andakt. Nöjesförbud rådde och Radiotjänst erbjöd endast gudstjänster, föredrag av lärda personer och klassisk musik. En oändligt lång och tråkig dag för ett barn! Långt senare, år 1981, tillbringade frun och jag påskhelgen i Helsingfors. Då var de svenska – religionsstyrda - påskrestriktionerna ett minne blott. Men inte de finska. Någon bio eller teater erbjöds överhuvudtaget inte på långfredagen. Dessutom var det svårt att hitta rekorderliga restauranger som var öppna. När jag var barn var det dock annat ljud i skällan redan dagen efter på påskafton. Då var det fest med påskeld, raketer och smällare. En dag som jag verkligen såg fram emot – i synnerhet i relation till dagen innan!
Nu för tiden tycker jag att det är riktigt trevligt att fira en lagom påsk. Tid för samvaro med nära och kära, med god mat och begränsad alkohol- och godiskonsumtion. Då jag kommer att tillbringa påsken på bortaplan avstår jag dock från varje form av påskdekoration i min lägenhet.
