Det är vinter och kallt nu. Isarna växer sig tjocka på våra sjöar. Isen är bra inte bara för att åka skidor och skridskor på utan även som kylmedel. Jag minns mycket väl hur far min på 1940-talet bar sig åt för att spara isens kyleffekt till somrarnas varma dagar.
Först skulle sjöisen flera veckor före isupptagningen befrias från den isolerande snön och skottas för att undvika stöpis och så att den kunde förtjockas i vinterkylan. När tiden för isupptagning kom i slutet av februari eller början av mars så iordningställdes all nödvändig utrustning. Skogskälkar med isskak (två parallella grova reglar med islagna hästskobroddar för att isen skulle ligga still) med hästen förspänd, issåg, isgrind, ishakar, båtshake och isbill samt en säck med hö åt hästen. Så här gick isupptagningen till.
Först skulle en liten isvak sågas upp. Tre hål höggs med isbillen på lämpligt avstånd från varandra och i vinkel. Den första isen med storleken en gånger en meter sågades till. Då var det viktigt att den sågades något konisk med största ytan nedåt. Den isen petades sedan in under sjöisen och lämnades där. Ut ifrån det här hålet sågades sedan lämpligt stora isar som sedan flöt ut i vaken.
För att få upp isarna ur vaken stacks en så kallad isgrind ned i vattnet. Isgrinden utgjordes av två parallella 3 meter långa stänger ihopfästade med tvärreglar. Längst ned fanns ett par vassa järnkrokar mot vilka isarna skulle vila. Med båtshaken petades en is fram till grinden som manövrerades av två man. Med hjälp av isgrinden drogs sedan isbiten upp ur vaken och grinden lades lutande mot isskaket. Med hjälp av ishakar drog de båda karlarna sedan upp isen på skaket och placerade den över de islagna hästskobroddarna. Is efter is drogs upp och när lasset var fullt spändes en kedja omkring alltsammans med hjälp av en spännbjörn. Efter isupptagningen måste isvaken märkas ut med granruskor för att varna så att folk inte gick ner sig i vaken.
Isen förvarades sedan fram till sommaren i en sågspånshög. Isen användes till att kyla mjölk och andra matvaror. Jag har faktiskt i min ägo hela den här utrustningen inklusive ett fungerande isskåp.
Ishaken på bilden är från mästerlotsen Karl-Gustav Sundström i Oxelösund. Is från saltsjön har en kvalitet liknande den från insjöar. Den är avsevärt mycket saltfattigare än vattnet den bildats i. Saltet fryses nämligen ut från vattnet och isen blir förhållandevis saltfattig.
↧
Tema Kallt: "Ishake"
↧