Sörmlands museum skriver att ”den färgglada folkdräkten från Vingåker är en av de äldsta i Sverige. Dräkten tillhörde bönderna och bars fram till mitten av 1800-talet. Seden krävde att de alltid skulle bära den, både till vardags och till fest. Bönderna var mycket stolta över sin dräkt. Eftersom dräkten endast tillhörde bönderna understödde den ett starkt klassmedvetande.”
Våra folkdräkter har sedan länge förlorat sin traditionella roll. Men vi är många som tycker att dräkterna är mycket vackra. Vi ser dem bäras vid bröllop, dop, skolavslutningar, nationaldagen (?) och andra högtidliga tillfällen.
Vingåkersdräkten har rena färger i grönt, blått, rött och gult. Museet har därför valt att Vingåkersdräktens färger ska inspirera till färgsättning i huset. Vi som kommer dit ska få en berättelse om Vingåkersdräkten genom färgerna i huset.
När jag besökte biblioteket i Sunne som invigdes för flera år sedan, hade arkitekten i samverkan med biblioteket valt björken som genomgående form och färgskala både utanpå och inuti byggnaden. Det var en berättelse som jag kommer ihåg om det huset.
Att medvetet väja en symbol från länet, Vingåkersdräkten får anses vara det, gör att berättelsen om dräkten blir levande och färgerna får en berättelse. Kanske även dräktens form kan användas som symbol i arkitekturen. Bland bilderna på fasaden bör Vingåkersdräkten och kanske även andra dräkter finnas med, för att beskriva länets historia.
Jag hade förmånen att låna en dräkt vid ett högtidligt tillfälle för många år sedan. Jag skulle inviga ett lite torp vid Skottvångs gruvor. Dräkten passade mig eftersom den gick att ställa om efter den person som skulle bära den. Kanske också något som är symboliskt att ha med i berättelsen om dräkten och färgerna.
Birgitta Lundh, gästbloggare