Hösten är här med sin fantastiska färgprakt som så småningom blir allt gråare och dyster efterhand som träden fäller sina löv, buskar och växter vissnar för att om cirka ett halvår åter blomma ut i all sin prakt. För många innebär det att det är dags att ”göra vinter” i sina sommarstugor. In med trädgårdsmöbler, grillar, klippa ner växter och buskar, stänga av vattnet, rengöring av gräsklippare och arbetsredskap och jag vet inte vad. Jo förresten, det gör jag, efter 49 års ”kämpande” vår som höst vid sommarstugan i Tunaberg.
Fredagen den 23 oktober 2015 blev en höstdag att minnas. Först ett möte med Seniorbloggarna på Sörmlands Museum med diskussioner om ämnet för de två kommande bloggarna. Byggnader och Höst kom vi fram till. Byggnader OK men Höst – vad finns det för intressant där att skriva om? Kort därefter en stor dag för museet då äntligen det symboliska första spadtaget togs vid Spelhagen för Sörmlands museums nya mötesplats för upplevelser och lärande. Sedan avfärd till Rockbo, så heter stugan, för fortsatta förberedelser för att klara en kanske kall och snöig vinter och ”vittja” musfällorna.
Äldsta barnbarnet Axel har lovat att hjälpa till med det besvärligaste och, för en numera som en del upplever det, ”halvknackig” farfar inte helt lätta arbetet att isolera pump och motor i hydroforgropen. Till vilken man tar sig ner på en stege lodrätt ett antal meter. Han ska också klippa av lite buskar och andra växter som enligt min kära hustru bara måste klippas för att de ska växa upp och sprida ny glädje med vackra blommor och doft till nästa år. Så är det bara.
Redan innan den här dagen hade som vanligt innanfönstren kommit på plats, alla kranar öppnats för att tömma hydroforen på så mycket vatten som möjligt och det kvarvarande fått rinna ut i botten innan det var dags för isoleringen. Under alla åren har det varit ett spännande ögonblick när det var dags att starta pumpen första gången. Lätt räknade när det fungerade direkt och särskilt innan man fått ”sug” i rören eller fått byta ut en pump som frusit sönder trots ett som jag tyckte välisolerande hölje.
Efter att ha laddat om fällorna, några möss hade fastnat, och hur tre av fällorna slagit igen och osten borta är det svårt att förstå, var det dags att fara hem. Lite återstår att fixa som att ta hem de fortfarande vackra pelargonerna som kommer att få övervintra hemma i källaren för att på nytt lysa upp sommarstugefönstren när det är så dags igen. Det är inte utan att det pirrar lite av förväntan redan nu att förhoppningsvis få se en ny vår och sommar lysa upp tillvaron och få fira halvsekeljubileum vid Rockbo.
