Det var sommaren 1952 som min bror Arne och hans fru Hjördis och jag reste till Jämtland för att fiska. Vi åkte tåg upp till Ulriksfors nära Strömsund dit vi i förväg hade sänt våra mopeder med tågtransport. Det var så kallade påhängsmopeder med en liten motordriven rulle som gick mot bakhjulet. Det första som hände när vi kvitterat ut packningen och mopederna var att Arnes gasreglage hakade upp sig varför han med bra fart rände in i en husvägg där vid järnvägssationen. Tursamt nog klarade sig både han och mopeden utan skador. På våra mopeder for vi sedan norrut vid Alanäs till en liten by som hette Harrsjön. Där vid en liten bäck slog vi läger och började fiska. Fiskelyckan var väl ganska måttlig men några bäcköringar lyckades vi lura.
Andra dagen fick jag ett rejält napp där i bäcken på mitt spinnspö. Fisken drog och sprattlade och jag fick trötta ut den en god stund. Himmel vilken öring det här måste vara, tänkte jag. Så småningom fick jag upp fisken som visade sig vara en bra stor gädda. Besvikelsen var påtaglig för här ville man ju ha ädelfisk! På det foto som togs ser jag ändå ganska nöjd ut.
På kvällen kom det en ortsbo och hälsade på oss. Han berättade om de bästa fiskeplatserna och gav oss flera goda tips. ”Men att ni vågar tälta här”, sa han. ”Det är ganska gott om björn här i trakterna”. Det var inte bra – jag undrar om han inte hade en räv bakom vardera örat när han berättade om faran med björnarna. Min kära svägerska blev rädd och resten av övernattningarna fick bror min och jag sitta vakt vid brasan större delen av natten.
Efter en vecka var vi nöjda på fjällfiske så då tog vi våra mopeder och for hem. Resan tog oss tre dagar och när vi kom hem var vi bra nog möra i rumpan.
Bilden till den här bloggen är tagen 1965 av Gerda Rotefalk, Nyköping. Givare är vår vän och hjälpreda i vårt bloggarbete, Sylvia Fargo, museiassistent på museet. Mannen på bilden ser nästen lika nöjd ut med sina gäddor som jag när jag fotades stående på en stor sten med min strömgädda.
