Stille AB grundades 1841 i Stockholm av instrumentmakaren Albert Stille. Företaget är tillverkare av tandnyckeln (bilden) som finns i museets samlingar. Givare är Gustaf Nyman, Nyköping. Stilles lever vidare och tillverkningen av kirurgiska instrument ligger sedan 2013 i Torshälla. Det här verktyget, som har en spetsad krok på en järnstång med trähantag, användes under 1800-talet vid tandutdragning. Den gav mig uppslag till historien om mitt speciella arbete under tio år med tänder från djur.
Omfattande insamlingar av käkar och kranier från fällda djur har skett i samband med viltbiologiska studier. Främst har jag jobbat med älg och rådjur men också andra arter. Älgtänder har djupa rötter. Det var svårt och tidsödande att med tandläkarverktyg mejsla ut en tand ur det hårda käkbenet och dessutom var det lätt att skada ytskiktet på roten. Smartare var att koka käken ett tag så benvävnaden mjukades upp varvid tanden enkelt kunde dras ut med en tång. Tandroten fäster i käkbenet med tandcement eller tandkitt - ett ämne som växer på livet igenom. Resultatet blir att årsringar bildas. I tunna tvärsnitt genom tandroten syns i ett mikroskop ringarna i tandkittet och därmed kan djuret åldersbestämas. Ålderssammansättningen är en viktig faktor vid studier av populationsdynamik. Med en diamanttrissa slipade jag tandsnitt från tusentals älgar. Mycket av insamlade skelettdelar från viltforskningen förvaras nu på Naturhistoriska riksmuseet.
När en tand skulle tas från levande djur blev det mer komplicerat. Det var aktuellt på grävling och då måste djuret förstås sövas först. Att dra en gadd ur käken på en vaken grävling var otänkbart - ingen grävling skulle utan motstånd accepterat en tandutdragning. När djuret väl somnat gjordes ingreppet med hjälp av tandmejsel och tång på tandläkarvis för att plocka ut en tand. Efter uppvakning släpptes djuret fritt igen med en glugg i framtandsraden. Gluggar går det att leva med och det är ett öde som genom tiderna också drabbat många människor.
