Den här sköljskålen leder tankarna till fotolabbet på Saxon & Lindström, som på 60-talet producerade tidningarna Såningsmannen, Lektyr och Svensk Damtidning. Men kärlet var betydligt större och fanns i fler exemplar.
På den tiden kunde vi journalister verkligen få ägna oss åt det jobb vi utbildats för, reporterns, utan krav på att själva fotografera. En erfaren och skicklig ”plåtslagare” iförd en eller flera kameror, då analoga, följde alltså med mig till vanligt folk, artister eller kungligheter och förevigade dem, oftast i svartvitt.
Tillbaka på redaktionen lockade mörkrummet, där negativen togs fram och bilderna kopierades. Den mörka miljön, aningen upplyst av ett rött ”ofarligt” ljus, kändes magisk. Man kunde skymta kopistens rörelser vid framkallningen och se förstoringsapparaten, fotopappren, kemikalierna och skålarna för bland annat fix och sköljvatten. Jag njöt av att stå där och lockades snart att själv, för privat bruk, skaffa både kamera och ett eget mörkt rum, i en garderob.
Idag knäpper de flesta digitalt, i färg. Det gäller pressfotografer och framförallt amatörer. Vi samlar ungar och älskade inne i mobiltelefonen eller på datorn.
Sköljskålen har blivit en föredetting, värd en egen bild!
