Den som drar ner en rullgardin vill av något skäl avskärma sig från ljuset och istället skapa mörker (eller slippa insyn). Det kan vara turisten som har svårt att sova när midnattssolen i Norrbotten är som starkast. Eller, för att ta ett minne från barndomen, familjen som under andra världskriget var ålagd att ha mörkläggningsgardiner som inte släppte genom ljus.
Huruvida denna målade rullgardin med motiv av landskap, sjö och hus skapade verkligt mörker är oklart. Den har hängt i Tuna åldersdomhem och fyllde nog en mer dekorativ, rentav stimulerande, funktion för de boende när höstmörkret fördystrade sinnelaget.
En mer traditionell modell, mörkblå utan påmålade motiv och med trilskande fjäder för uppdragning stod inte att finna i föremålsarkivet. En så typisk och enkel tidsmarkör för 1900-talet, använd i varje hem, borde nog ingå i samlingarna. Gärna kompletterad med dramatiska berättelser om hur fjädrar släppt upp gardiner med ett våldsamt brak och, som det brukar heta, ”skrämt livet ur den som sov i rummet”.
Vid mitt senaste försök att inhandla en dylik rullgardin visade det sig att ”man” numera övergått till modeller som dras både upp och ned med kedja eller snöre. Sannolikt håller den fjäderförsedda rullgardinen på att gå samma väg som karbonpapper och termosar med glas. Alltså ned i ett historiskt mörker. Må ändå minnet av den leva.