Föräldrar är likadana när barn skall lämna hemmet tänkte jag när jag läste om Bertil Nymans amerikakoffert. I mitt fall var det inte en amerikaresa utan bara en flytt från det lilla Ängelholm till det stora farliga Eskilstuna. När jag flög ut 17 år gammal skulle jag bo i en personalbarack. Efter någon vecka hade en kamrat och jag blivit inneboende hos en fru Olsson. Hos fru Olsson var mycket förbjudet och när hon upptäckte att Siv inte var min kusin fick jag flytta. Jag fick tag i en omodern lägenhet. Enda moderniteten var en kallvattenkran i köket. Hyra 15 kronor i månaden. Pengarna jag hade räckte till filt, kudde och ett (1) lakans set. En resa hem till Ängelholm medförde att jag på återresan hade tre resväskor, min egen och två fyllda med sänglinne, handdukar och annat som man ansågs behöva. Dessutom förmaningar att uppföra mig på ett anständigt sätt så att jag inte blev utsparkad igen. Förmaningarna var inte nerpackade i någon väska utan hade uttalats på klar och redig skånska. När allt var urplockat ur väskorna upptäckte jag att det inte fanns något att lägga linnet i. Omoderna lägenheter hade inget linneskåp. Det första linneskåpet blev ett hyllhörn i garderoben. Precis som Bertil Nyman gjorde jag vissa lustiga upptäckter bland de saker som packats ner i väskan. Trasmattan var helt OK men två meter för lång. Vad gör man med 6 grytlappar när man äter alla sina måltider på Lilla Baren. Dukar, ljusstakar och små prydnadsputtenut är inte till för en omodern ungkarlslägenhet.
Skriften om Bertil Nymans amerikakoffert finns på museets hemsida. Nyman har dessutom 300 andra läsvärda sidor. Gå in och läs!
