Glorian på ikonen skimrar i den svaga belysningen. Bilden av Maria – Gudsmodern med Jesusbarnet på armen är en ikon av sällan skådad lyskraft genom den stora glorian av silver.
Ett dyrbart material som täcker hela ikonen, men då med sirlig ornamentering. En gåva genom ett testamente upprättat av kyrkoherde Axel Haerberger, Strängnäs, en av många ryska ikoner i en stor samling beskriven på museets hemsida av fil. dr. Ulf Abel.
Den första tanken som slog mig är en smula hädisk. Här avbildas en Madonna med ett starkt ljusskimmer kring huvudet – på ett sätt som gör att menighetens blickar omedelbart dras till denna ikon. Det råder inget tvivel om till vem deras tillbedjan skall riktas. Kulten av Jungfru Maria – Madonnan – förandligas och stegras i ljuset i glorian omkring huvudet på henne. Hon som är Guds moder. Den heliga Madonnan.
Men stopp där! MADONNA – Louise Ciccone – hon är ju också en ikon, en stilikon som tillbeds av många så världslig hon är. Och ett eget litet barn, en pojke, har hon skaffat fram på konstgjord väg, nåja adoption! Likheten blir ännu mer slående då världsturnén med MADONNA drar igång och instruktionen lämnas till medarbetarna inför hennes entré på scenen. Instruktionen lyder: ALLT LJUS PÅ MIG
Om ”ljus” i Notboken till Bibel 2000, uppslagsdelen – ”Ljus”: ”Ljuset är en av de vanligaste symbolerna i religionshistorien och nämns också ofta i bibeln. I GT förknippas ordet ljus i synnerhet med Gud. […] Symbolen används på liknande sätt i NT, men får också nya kristna betydelser. Den tillämpas på Kristus eller budskapet om honom”.
”Gloria” – ett glänsande sken eller en ljusring kring en persons huvud, helgonsken, strålglans. Glorian är en symbol för helighet i den kristna konsten.
Olle Hallberg