Bröd är och har varit viktig basföda i stora delar av världen. Brödet har också givits starka religiösa symboliska värden exempelvis ”Vårt dagliga bröd…” eller vårt aktuella ordspråk ”Små smulor är också bröd”. Bröd har vi människor framställt i 1000-tals år, alltsedan man började odla spannmål i Mesopotamien (Irak).
Till att börja med användes spannmålen till att laga gröt, eller också rostade man kornen och åt dem hela. Man tror att det första brödet skapades genom att man rostade gröt. 2500 år f. Kr. uppfanns bakugnen i Egypten och då kunde man framställa det första brödet som var syrat, poröst och med skorpa. Säden maldes i handkvarnar.
Under antiken åt grekerna bröd lagat på korn. Från Grekland spreds brödet till romarna, som främsta använde speltvete, besläktat med dinkelvete. I fornnordisk tid bakade man ojäst bröd av korn. Det maldes för hand och bakades direkt på en stenhäll. Brödet var mjukt och skulle ätas direkt. Kristendomens munkar ändrade brödvanorna. Bakugn infördes och därmed det jästa, gräddade brödet.
I södra Sverige bakades mjuka, jästa rågbröd. Man använde surdeg eller jäst från öl. I mellersta Sverige bakade man främst bröd som kunde sparas (förrådsbröd). Brödkakorna fick hål i mitten, torkades, och hängdes upp på stänger under takåsen och blev knäckebröd. I norr fortsatte man med det traditionella tunnbrödet av korn. Rågen kom först på 1600-talet. Vid förtäringen ”soppades” bröd i varm eller kall vätska. Detta sker fortfarande. I Lappland kallas tunnbröd uppblött i mjölk med hjortronsylt till för ”bryta”.
Knäckebrödet imponerade inte på skåningarna. Ett ordspråk från Småland berättar följande. ”Inte är det gott och inte mättar det, men det är bra som tidsfördriv, sa skåningen om knäckebrödet”. Förr i tiden var det viktigt att man kunde lagra brödet under lång tid. Det nordiska hårda brödet och tunnbrödet är typiska förrådsbröd som genom sin låga vattenhalt går att förvara mycket länge.
För egen del har jag provat på att baka tunnbröd på äkta norrländskt vis med kruskavel och brödspade (på västerbottniska ”bakefjäl”) i en vedeldad stor ugn. Min fru och jag har fått diplom för detta av min unga trevliga svägerska.
Sture Larsson