I rök och damm, Boken om Centrifugalrör 1947-1995.
Boken om Oxelösund 1977.
Oxelösund. I händelsernas centrum. Sven Zäta minns.
Detta är några av böckerna som berättar om Centrifugalrör AB.
Oxelösund är beläget på flera öar. Det blev municipalsamhälle 1900 och stad 1950. Under både första och andra världskriget var Oxelösund en viktig och mycket strategisk punkt för all sjötrafik. Järnverket hade växt upp och var ortens största arbetsgivare. Tidigare fanns här en småbruksbygd med fiske som huvudnäring. Municipalsamhället var befolkat av småbrukare, fiskare, båtsmän, lotsar och många hamnarbetare. Kärnan i samhället låg vid järnvägsknuten, TGOJ-banan. På den fraktades malmen till Järnverket.
Under andra världskriget hade rått importstopp och därför var behovet av tillverkning av egna vattenledningsrör en sak som regeringen stödde. Vår nyare standard på kök och badrum i bostäder fordrade detta, också den växande industrin. Redan i maj 1945 började man med anläggning av fabriken. Marken som användes var strax intill Järnverkets mark. Här hade förut legat ett torp från 1700-talet benämnt Stjärnvik, ett 1500-talstorp Stora Hummelvik och Hummelviksstugan. Många fler torp revs också under Oxelösunds stora expansion. Centrifugalrör startade sin produktion 1947. Man hade räknat med att använda flytande järn från Järnverket men det blev i stället en egen ugn, en sk kupolugn.
Här följer en beskrivning av ugnen ur en rapport om energieffektiv smältning från 2012:
Kupolugnen består av ett vertikalt cylindrisk stålskal och är invändigt beklätt med ett
eldfast infordringsmaterial. Järn, koks och kalksten chargeras från en öppning längst upp
på kupolen. Höjden är normalt fem till sju gånger diametern. I nedre delen är plåtmanteln
försedd med intag för blästerluft samt tapphål för järn och slagg.
I botten är ugnen försedd med en så kallad trycksifon för kontinuerlig och full avtappning
av smält järn ur ugnschaktets nederdel. Sifonen möjliggör även en effektiv
slaggavskiljning ur det järn, som kontinuerligt rinner ur ugnens sifon.
På bilderna i muséets arkiv ser man en travers som fylld med järn förs fram och tippas ner i formar för rörframställningen. Ca 200 man arbetade där när tillverkningen var som störst. Företaget köptes redan från start upp av KF, HSB och Riksbyggen. Senare blev det ett helägt KF-bolag och ingick i Gustavsbergskoncernen. Verksamheten blomstrade och det var en trygg arbetsplats.
Flera hyreshus byggdes på bl a Trädgårdsgatan i Oxelösund. Där bodde mina släktingar och jag var ofta där som barn. Jag minns hur ”gubbarna” åkte på cykel till sitt arbete med matsäcken i en unika-box på pakethållaren. De jobbade skift och det gällde att leka tyst då morbror sov på dagen. Det fanns en fin sammanhållning och många fritidsaktiviteter bland de anställda, julbasarer och gemensamma resor. De flesta ”oxelösundare” var fritidsfiskare med båt vid någon av de små hamnarna. Det gick ju också att rycka strömming från kajen vid hamnen. Varje jul kom ett julpaket med diverse porslin från Gustavsberg. Det var andra-sortering men ändå ett bra tillskott för de unga arbetarfamiljerna.
Verksamheten lades ned i oktober 1992 enligt Sven ”Zäta” Zetterström, författare till flera Oxelösundsböcker och bolaget avvecklades 1995.
